Långt ute i Stilla havet, 60 mil öster om Australien, ligger den lilla ön Lord Howe island. Här häckar tiotusentals ljusfotade liror, långvingade havsfåglar som tillhör familjen stormfåglar.

Havsforskargruppen Adrift lab har besökt ön i nästan två decennier för att följa hur fåglarnas ungar exponeras för plastskräp.

De ljusfotade lirorna är nattaktiva och varje kväll spanar forskarna efter ungar som blivit kvar på stränderna, för svaga för att följa med de andra på nattens flygning. Dessa ungar bärs till labbet för undersökning och magpumpas försiktigt.

Genom åren har plasten i fågelungarnas magar ökat, men i år blev forskarna chockade över det ljud de hörde från hälften av ungarnas magar, berättar Jennifer Lavers som är koordinator för Adrift labs.

– Man kunde höra knastrandet av flaskkorkar och annan plast som rörde sig mot vartannat.

Det mesta av plasten som hittades i fågelungarnas magar var oidentifierbara föremål som hade pressats ihop till klumpar, men forskarna kunde urskilja en hel del plastbestick.

Ungarna får förmodligen i sig plasten genom att föräldrarna av misstag matar dem med plastbitar, eller med fisk som har plast i magen. Just liror är särskilt känsliga eftersom de till skillnad från många andra fåglar inte kräks upp osmältbara saker, med undantag för när de stöter upp mat till ungarna.

Den värst drabbade ungen hade hela 778 plastbitar i magen, vilket var nästan dubbelt jämfört med tidigare års rekord på 403 bitar.

– När jag började för snart 20 år sedan hittade vi 5–10 plastbitar per fågel. Nu är det normala att de har över 50 plastbitar i magen, och ofta flera 100, säger Jennifer Lavers.

Fynden gjorde forskarna mållösa. Nu kommer de att fokusera på att försöka förstå hur mängderna kan ha ökat så dramatiskt under det senaste året. Även om plasten i havet fortsätter att öka måste det finnas ytterligare någon förklaring till just detta års extrema resultat, tror Jennifer Lavers.